Tankar, Minnen, Livet

Idag har jag min lediga dag och jag klev upp halv 8 i morse :)
Det konstiga vara att jag vaknade av mig själv och sen kunde jag inte somna om.
Men jag ska njuta till fullo av min enda lediga dag denna vecka!
Jag ska först sitta med skolan och sen ska jag åka ner till mammas förråd och kolla över sakerna där :)

Men en sak som slog mig igår är att människan som varelse aldrig verkar vara nöjd.
Alltid finns det något att klaga på..
Är man arbetslös så vill man ha ett jobb.
Har man ett jobb, då vill man vara mer ledig.
Har man inte en pojkvän/flickvän så vill man ha en.
Har man en pojkvän/flickvän, så finns det oftast något litet fel på honom/henne.
Har man inget boende så kan man ta vad som helst.
Har man sedan ett boende så önskar man att man hade något bättre och större.
Det här är såklart bara exempel, men människan funkar såhär tror jag.
Utifrån sina begränsningar så drömmer man sig bort till något bättre?
Men människan som verkligen har det man kan önska sig i livet, är han/hon lycklig?
Hon/han kan själv säga att hon är lycklig, men vad säger hennes kroppsspråk, ögon och tillvara om den saken?