Men allt känns bara så.. sååå.. näee..
Nu är jag framme i Skellefteå och har redan hunnit hunnit sova här en natt, men allt känns så konstigt. Har ni någongång fått känslan av att ni inte är er själva? Ni vet att ni heter vad ni heter och är den ni är, men ni känner inte igen er själva.. Som att ni vore två olika individer.. Jag vill vara själv, men känner mig ensam. Hur nu detta går ihop.. Vet inte om jag kan säga att jag gillar "den nya" eller inte.. Hmm.. Alla som läser psykiatrisk omvårdnad och läser detta kommer försöka analysera mig och fastställa diagnos.. ;) Men det nöjet ger jag dom, säg till n'r ni kommit på det bara, så man iaf kan få veta vad man lider av.
Idag var det en helt onödig dag i skolan och jag känner att jag lika gärna hade kunnat vare hemma, alltså hemma.. Lägenheten, Ånge, Hemma :) men det är bara att ta nya tag antar jag. I morgon ska vi ha seminarier, HLR och sen vara på sjukhuset. Bara tanken på ett sjukhus skrämmer mig.. Jag vill inte in!! Men det är en senare historia antar jag. Det problemet är i morgon. Positivt tänkande, eller psykologiskt tänkande, det är nog lite som man vill det där antar jag.. Men nu känner jag att jag börjar bli jobbig mot mig själv, positiv var det ja´.. Heja..
Min älskade Mamma, du finns med mig varje sekund. Jag saknar dig så oerhört och skulle göra vad som helst för att få vara med dig igen, höra din röst, skoja med dig, få ta på dig. Känna din hud mot min. Gemenskapen mellan mor och dotter. Jag älskar dig, har alltid gjort, kommer alltid göra!
"I livets alla skeden förblir hon dock densamma.
Min alldeles unika högt älskade Mamma"
Mr.R, I miss you with all my heart <3
Idag var det en helt onödig dag i skolan och jag känner att jag lika gärna hade kunnat vare hemma, alltså hemma.. Lägenheten, Ånge, Hemma :) men det är bara att ta nya tag antar jag. I morgon ska vi ha seminarier, HLR och sen vara på sjukhuset. Bara tanken på ett sjukhus skrämmer mig.. Jag vill inte in!! Men det är en senare historia antar jag. Det problemet är i morgon. Positivt tänkande, eller psykologiskt tänkande, det är nog lite som man vill det där antar jag.. Men nu känner jag att jag börjar bli jobbig mot mig själv, positiv var det ja´.. Heja..
Min älskade Mamma, du finns med mig varje sekund. Jag saknar dig så oerhört och skulle göra vad som helst för att få vara med dig igen, höra din röst, skoja med dig, få ta på dig. Känna din hud mot min. Gemenskapen mellan mor och dotter. Jag älskar dig, har alltid gjort, kommer alltid göra!
"I livets alla skeden förblir hon dock densamma.
Min alldeles unika högt älskade Mamma"
Mr.R, I miss you with all my heart <3
Kommentarer
Trackback
